Min vän                    

                                     
© Charlotte Björnström, 2004

(Växelsång vid vigsel, kvinnor och män sjunger varannan vers och sista två verserna tillsammans.)

 

 

Bruden:

 

Min vän är som fjällens vidder,

med nysnö klädda, så magnifika, så hisnande.

 

Brudgummen:

 

Min vän är som stjärnenatten

där iskristaller och frosten glimmar i månens sken.

 

Bruden:

 

Min vän är som vilda forsar,

som friska bäckar, som källors vatten, som stilla tjärn.

 

Brudgummen:

 

Min vän är som vårens vindar,

som första lärkan, som koltrastsången, och åkerns sådd.

 

Bruden:

 

Min vän är som soluppgången,

som vita måsar och svala brisar, vid havets strand.

 

Brudgummen:

 

Min vän är som sommarblomster,

som nyponknoppen, som dalens lilja och rosens doft.

 

Bruden:

 

Min vän är som äppelgrenar,

som ljungens honung, och himlens färger i skymningen.

 

Brudgummen:

 

Min vän är som skogens susning,

som smultrongömmor, som kantareller och lönnlövsbrand.

 

Båda tillsammans:

 

Min vän är en dyrbar gåva,

som är utgiven i ljusa stunder, i sorgens tid.

 

Min vän är bland alla utvald,

ett Andens tempel, en enkel människa: helt unik.