Min vän är min och jag är hans                           




© Charlotte Björnström, 1994

 

            

  Jag är en oansenlig blomma,

   blott en av tusentals.

   Bland Sarons alla liljor sköna,

   mot mig ditt hjärta log.

   Ett enda hårstrå har dig fångat,

   en blick i hemlighet.

   Min vän är min och jag är hans,

   jag vill ge dig allt!

 

 

 

   Min vän är strålande som solen,

   och ljuvlig är hans doft.

   Hans kinder är som blomstersängar,

   hans huvud - fullt av dagg.

   Jag sov, dock vakade mitt hjärta,

   i väntan på min vän.

   Min vän är min och jag är hans -

   du har gett mig allt!

 

 

 

   Och du har lockat mig till öknen,

   i frid och avskildhet.

   I tystnaden du till mig talar

   med kärleksfulla ord.

   Du pryder mig i vita kläder,

   och kallar mig din brud.

   Min vän är min och jag är hans.

   Jag mig ger till dig!

 

 

 

   Nu all naturen har sig smyckat -

   en praktfull bröllopssal.

   Du döljer mig så tätt intill dig -

   jag vilar i din famn.

   Och allting räknar jag för intet -

   jag sluter nu min blick.

   Min vän är min och jag är hans,

   i all evighet.