fredag 20 april 2018

Du är någons hela universum              Charlotte Thérèse Björnström, 2017



Refr.   Vi ropar ut från taken:
du är större än du tror
du är vi och vi är du,
            vi möts i gränslöst land
            där hatet har släckts ut
            och varje hjärtslag hörs.


Du är någons hela universum
och dessa är långt fler än nån kan räkna,
i din hand ryms mer än en miljard!

Tusen, åter tusen i din lilltå,
tillsammans tycks de större än du själv är,
men du ger dem alla liv och ljus.

Refr.


Varje cell pulserar, andas, sjuder,
det ljuder av en sällsam symfoni här,
jorden genomsyras helt av dig.


Blodet allting skyler, renar, helar,
kristallklart vattnet rinner från din sida
liv ur död väcks åter upp igen.

Refr.


Norrskensflammor fyller evigheten
galaxer sjunger, rymd i harmonier
strålar över svarta avgrundsdjup.


Röster från miljoner härligt blandas
en megamassiv kör av stjärnestoft hörs,
universum fylls av sångens klang.


Refr.

måndag 6 augusti 2012



Nya psalmer och sånger  
"(P)salmiak" 

Arkiv för sångtexter som väntar på att få melodier...

Texterna passar ibland in under flera rubriker - så uppdelningen är ganska grov - men: "den som söker finner"! 
Kontakta mig på therese.charlotte (at) gmail.com om du blir inspirerad och vill tonsätta någon av texterna nedan!

Samtliga texter är copyrightskyddade.



Påsk



Pingst/den helige Ande



Jul

Julpsalm



Jesus/Fadern




Årstiderna/skapelsen



Det kristna vardagslivet

A song for "Mary"  

Gudstjänst/bön



Julpsalm



© Charlotte Thérèse Björnström, 2008


Nysnön faller,
gnistrar, glimmar,
pudrar allting vitt.

Världen väntar
kungabarnet,
Gud som är med oss.

Stjärnklar himmel,
marken sprakar,
spåren syns i snön.

Åsnans klövar
sakta övar:
följa ohörd röst.

Första skriket,
snökristaller
spricker mitt itu.

Jungfrun strålar,
bliven moder,
gossen vaggas ömt.

Drömmen varnar:
spikar, törnen,
fåglar sjunger starkt.

Modern nynnar,
gråten tystnar,
ängslan byts i frid.

Stjärnan lyser
över stallet.
Stilla faller snön.


Sänd mig, sänd mig



© Charlotte Therese Björnström, 2009


Refr: 

Sänd mig, sänd mig
att gå ut från ditt stärkande bord.

Sänd mig, sänd mig
till ett liv i ditt flammande ord.


1. Som humlan vill jag
dyka ner i ditt ord
som i blomstrande ros.

2. Som bina vill jag 
samla nektar ur ord
som blir honung en dag.

3. Som daggen vill jag
väcka gräset ur sömn
med ditt gnistrande ord.

4. Som fågeln vill jag
flyga högt ovan jord
och strö ordfrön på äng. 

5. Som katten vill jag
skänka glädje och frid
med ett spinnande ord.

6. Som regnet vill jag
vattna marken med ord
i en glittrande skur.

7. Som åskan vill jag
mullra fram med ett dån,
sprida blixtrande ord.

8. Som havet vill jag 
låta vågornas ord
bli en svallande hymn.

9. Som solen vill jag
sprida ljus överallt
från ditt skimrande ord.

10. Som Petrus vill jag 
fånga människors djup
med ditt saltade ord.




Kom, drick av källan


© Charlotte Therese Björnström, 2009  


Refr. 

Kom, drick av källan som ger dig liv,
den flödar fram ur Kristi blod. 

Kom, ät av brödet som gör dig hel,
dess dolda glöd är Kristi kropp.


1. Han kom inte för de friska och starka,
utan för att hela den som är sjuk och svag.

2. Han kom inte för de goda och stolta
utan för att lyfta den som är tyngd av skuld.

3. Han kom inte för de kloka och visa,
utan för att lära den som är som ett barn.

4. Han kom inte för de rika och mätta,
utan för att hjälpa den som är utan mat. 


   

När livet har rämnat


© Charlotte Thérèse Björnström, 2012



Refr.  Hur vågar blommor ändå spira?           
           Hur vågar solen ändå skina?
           Hur vågar stjärnor ändå skimra?
           Hur vågar längtan ändå sjunga?


1.  När livet har rämnat,
     framtiden är krossad
     och tron pulvriserats,
     när ångesten sköljer
     i hjärtats små kamrar
     - var finns du då?


2.  När mörkret tar över
     känslor och förnuftet
     och skuggorna flockas
     som ylande vargar,
     hyenor i natten
     - var finns du då?


3.  När ensamhet gnager
     köttet från skelettet,
     när glädjen är svunnen
     och vinet har dunstat
     ur gyllene kalkar
     - var finns du då?


4.  När träden står stumma,
     ödsliga och kala
     och lärkan har tystnat,
     när haven har torkat
     och öknen brett ut sig
     - var finns du då?


5.  Hur vågar de brista,
     knopparna så spröda?
     Kan kylan besegras
     så tundran förblöder
     i människors själar
     - finns du där då?

Himmelstonen             



© Charlotte Thérèse Björnström, 2010


Himmelstonen
tränger genom larmet,
bullret, dånet, bruset.

Himmelstonen
plöjer själens marker
sår små frön från ljuset.

Himmelstonen
ljuder klart och stilla
djupen fylls av suset.

Himmelstonen
sjunker, darrar, brister
tårar vattnar gruset.

Himmelstonen
svarta skuggor sjunger
isklang spräcker kruset.

Himmelstonen
skärvor fogas samman
tonen bygger huset.